banner

Ska jag tjuvläsa i barnets mobiltelefon?

Det är en fråga som många föräldrar ställer sig och ofta känner sig villrådiga inför. Hur mycket ska man lägga sig i barnets privatliv? En del experter säger ja, självklart medan andra är mer tveksamma och några säger absolut inte. Frågan är hur man ska göra och om man väljer att gå igenom barnets telefon, hur mycket ska man göra det?

Som vuxen skulle man med största sannolikhet inte uppskatta att någon tjuvkikade i ens telefon. Med barn är det lite lurigare, ska man eller ska man inte göra det. Det blir inte lättare att komma fram till ett svar på frågan när åsikterna på de olika hjälpsidorna går vitt isär. Vi ska i alla fall försöka ge lite råd och tips om hur man hittar en balans och en lösning som fungerar och är hållbar för både barn, tonåringar och vuxna.

Argument för och emot

De allra flesta föräldrar vill bara undersöka sina barns mobiler i de fall när man misstänker att något är fel. Men inte ens då anser den ideella Facebooksidan Barnkonventionen, som bland annat Rädda barnen och Unicef står bakom, att föräldrar har rätt eller ska gå igenom sina barns mobiltelefoner. Organisationerna, som har som syfte att informera om barns rättigheter, anser att ”ingen får läsa ett barns sms eller brev om barnet själv inte vill”. Den amerikanska barn och ungdomspsykiatrikern Jodi Gold, som bland annat har skrivit Screen-smart-parenting, går rakt emot Facebooksidan Barnkonventionen och säger att föräldrar visst ska tjuvkika i sina barns mobiler. Trebarnsmamman Gold anser att man som förälder inte får vara rädd för att ta kommandot när diskussionerna och konflikterna om mobiltelefoner, skrämtid och sociala medier börjar. Många barn har en mobiltelefon redan i 8 – 9 årsåldern och det är också då de vill börja kommunicera via chatt, Facebook, Instagram, Kik, Snapchat etc. Jodi Gold uppmanar föräldrar att läsa sina barns sms-konversationer med kommentaren att om NSA kan läsa sms:en, då ska föräldrarna läsa dem. Allt för att skydda barnen mot nätmobbing men också för att hjälpa dem att bli bra digitala medborgare i framtiden. Hur gör man då med privata saker som barnet vill skriva ner? Gold rekommenderar en dagbok i analog form eller ett dokument på datorn som kan fungera som dagbok.

Barnens privatliv

Fyrabarnsmamman, författaren och journalisten Malin Wollin, som är specialiserad på barn- och familjefrågor, håller med Jodi Gold till viss del. Wollin anser att barn har rätt till sitt privatliv men om det är något barnen inte vill prata om, försöka dölja eller om man misstänker att något inte är som det ska, då ska man snoka som förälder. Hon anser istället att balansgången handlar om att ge barnen så mycket frihet att de vågar berätta om händelser och misstag.

Hårt hållna barn kan sluta sig och inte vilja berätta om det som händer dem medan barn som inte har några eller väldigt löst uppsatta gränser tenderar att ta ut svängarna till fullo. En gyllene medelväg och en hållbar lösning på hur mycket man ska tjuvläsa i sitt barns mobiltelefon kan vara att göra det tillsammans med barnet, utan att vara dömande. Det går att komma långt med ömsesidig tillit.

About Tyra