banner

Hur får man sina barn att bete sig rätt

Astrid Lindgren menade att om man ger barnen villkorslös kärlek så kommer folkvettet automatiskt. Hon kunde inte ha haft mer rätt – i det moderna samhället har man till stor del givit upp tanken kring straff och hårda (ofta ologiska) konsekvenser till fördel för just detta; det vi ger och visar barnen blir också deras verklighet.

Att straffa någon som gjort fel fungerar möjligtvis kortsiktigt – barnet slutar göra det av den vuxna oönskade. Men vi måste se det ur ett större perspektiv. Barnet utvecklar inte sin egen moraliska kompass genom straff – vi litar inte på barnets förmåga att successivt bli en tänkande och kännande människa som förstår (inte bara teoretiskt) innebörden av sitt agerande. Dessutom så lär vi barnet att “gör du fel, så gör jag också fel” och konsekvensen av det blir naturligtvis inte att barnet förstår att vissa saker ska man inte göra; snarare tvärtom.. Pavlovs beryktade hundexperiment talade sitt tydliga språk – lär man djur/människor att en viss typ av beteende till exempel leder till att piskan åker fram och man straffas med den, så kommer man sedan agera lydigt bara av att tänka på piskan. Förutom att detta leder till psykiskt trauma så kommer det trots att det måhända ger önskad effekt till en början inte skapa en vuxen människa som vet skillnad på rätt och fel utan troligtvis någon som inte litar på sin förmåga att bedöma gott och ont själv.

Kärlek, tålamod och investering

Att fostra barn är inte något som kan göras väl med hjälp av så kallade “quick fixes”. Det man som förälder investerar i tid och förståelse ger en inte nödvändigtvis snabba effekter i form av barn som agerar som man vill, men vinsten blir desto större om man är beredd att verkligen investera – att få vara med om en liten människas resa mot vuxenlivet, att hålla det barnet i hand genom prövningar och lita på barnets förmåga att klara av livets situationer, för att sedan se barnet finna sin kompass i livet, där rätt/fel är självklarheter och inte något som piskats in. Om barnet faktiskt tillåts göra fel som just barn, är risken mindre att felen begås när det barnet är vuxen. Har man som vuxen stått bredvid och förklarat och berättat, haft tålamod och visat kärlek (trots att det kanske var svårt att visa kärlek just då) lär man sakta barnet hur man känner av en situation, vilka (verkliga; inte påhittade av typen: om hen inte gör som jag säger direkt får hen inget godis på lördag) konsekvenser olika handlanden har och varför.

I januari 2020 blir Barnkonventionen lag vilket är ytterligare ett steg i ett samhälle där barn, och inte bara vuxna, anses vara individer med rättigheter. Modern psykologi talar starkt om att bemöta barn på samma sätt som man bemöter vuxna – inte som lägre stående varelser som bör rättas till. En självklarhet för många, men något som legat som grund så länge i samhället att det till viss del fortfarande lever kvar.

Lågaffektivt bemötande har fått genomslag i både hem och skola och man har kommit fram till att bemöter man ett barn lugnt även i dramatiska situationer både når man barnet bättre och i och med det kan man få barnet att förstå läget och successivt utvecklas.

About Tyra

Senaste inlägg