banner

Är åldersgränser för barn nödvändiga?

Det är lätt att som förälder tänka att självklart ska man följa åldersgränserna för filmer och spel. I alla fall så länge barnen är små nog att inte leta upp det förbjudna själva. Det är när barnen börjar göra det som den verkliga utmaningen kommer och hur man ska hantera det hela. Eller handlar det helt enkelt bara om att flytta fokus från åldersgräns till närvaro av en vuxen?

Den digitala utvecklingen som många av oss älskar, har gjort att filmklipp från för barnet förbjudna tv-spel eller tv-serier inte finns mer än ett klick bort. Att streama eller titta på play-tjänster är enkla att komma åt och titta på under den tiden som man är ensam hemma mellan skolans slut och innan de vuxna kommer hem. Det är allt annat än lätt för föräldrar som vill ha kontroll över barns medieanvändning. Så länge barnen är små och inte har kunskap om att föräldrakontrollen kan kringgås med ett klick på en knapp, är det lätt, men sedan blir det svårare. Mycket svårare.

Gällande åldersgränser

Det är i regel när barnen kommer upp på mellanstadiet som konflikterna angående åldersgränser eskalerar och det börjar bli svårt med gränsdragningar. 15-årsgränsen är den enda åldersgräns gällande mediekonsumtion som är absolut. Varje film som ska visas offentligt genomgår en granskning av pedagoger och psykologer på Statens medieråd, allt för att innehållet i filmerna inte ska kunna ”skada barns välbefinnande”. Grunden i lagen är över 100 år gammal men några liknande lagar om åldersgränser har inte instiftats för internet, spel, tv eller video, förutom det som regleras av brottsbalken. 15-årsgränsen var ett vapen för föräldrar, så länge film bara fanns att tillgå på bio. I dagsläget, när det går att streama och tanka ner filmer, mer eller mindre legalt, på nätet är kampen svårare.

Dator- och tv-spel har åldersgränser i form av spelbranschens PEGI-märkning, men de är inte lagstadgade utan bara rekommendationer. Dessa rekommendationer baseras på om spelen till exempel innehåller sex, svordomar och våld, varav de två förstnämnda svenska föräldrar i regel inte är så bekymrade över. Men det finns mycket annat som märkningen inte täcker till exempel mans- och kvinnoideal.

Hur ska man då göra?

Det går inte att ha makt över allt som förälder. Förbud kan kännas lockande men det fungerar sällan. Barnet kommer snarare söka sig till kompisarna där det förbjudna finns utan förbud. I det läget kan det också bli svårt för barnet att berätta om någon skrämmande upplevelse i samband med film eller dator/tv-spel. Det du kan göra som förälder är att hålla undan det du inte vill att barnet ska se eller göra, så länge det går. Förse dem inte med saker som de inte har åldern inne för, enligt åldersmärkningen, utan försök närma dig och förstå sådant som barnen redan är bekanta med och ha en öppen dialog runt det. Alla barn reagerar olika beroende på vilken ålder, livsfas, situation eller individ, så det gäller att diskutera, problematisera och reflektera. Ett barn som klarar att se orcher slaktas i Sagan om ringen kan bli fullständigt förstörd av att titta på Bröderna Lejonhjärta.

About Tyra